Man tror inte att det ska hända mig, man tror inte det ska hända dig. Men nu hände det dig.
Först trodde jag inte det var så allvarligt, men det var mer allvarligt än jag trodde. Du låg där, du var med fysiskt men inte psykiskt. Verkligheten hann ikapp mig. Jag rörde dig, men jag fick inget svar.
Jag försöker hitta minsta möjlighet och chans för att önska. Klockan 22:22, nymåne, ögonfrans, något annorlunda, ber, jag tar varje chans jag har för att önska att du ska komma tillbaka, tillbaka till oss.
En dag i taget, beslutat mig att inte ta livet för givet. Inte gå miste om något som håller mig vid liv. Njuta varje sekund jag har här och nu, just nu är det du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar